Varför ska det vara så här?!
Varför måste det vara just du?!
Vet att jag inte får tänka så men jag önskar att det var han och inte du.
Han som aldrig bryr sig.
Han som aldrig finns där.
Han som aldrig kommer ihåg mitt namn.
Han som aldrig tyckt om mig och syrran för att vi är "annorlunda".
Han som aldrig gav oss nått.
Han som tog ifrån sina barn och barnbarn allt.
Han som ALLTID valt spriten före sin familj.
Så varför måste det vara du och inte han?!
Kan inte fatta hur fort det har gått.
Kan inte fatta att det är just du.
Kan inte fatta att jag inte får komma in i ditt hus igen.
Kan inte fatta att du inte kommer få se mina barn.
Att jag inte får se dig le igen.
Höra dig prata om allt du gjorde när du var ung.
Allt sånt som man redan har hört flera gånger.
Som den där fiskmåsen du jämt berättar om så fort Mamma och Pappa har vart till åland.
Kommer sakna dina ord, din lukt, din närhet.
Vill till dig en sista gång men vet inte om jag orkar se dig som du är nu.
Vet inte om jag vill ha en annan bild av dig än den jag har fått under min uppväxt.
Vet att du redan har sagt hejdå, så jag känner inget måste om att gå till dig igen.
Vet inte vad jag ska göra utan dig sen.
Du kommer fattas mig!


Du är min ängel utan vingar.
Jag älskar dig Farmor! <3